Örtagårdar

Långt före historisk tid åt människan rötter, blad blommor och frön. Man lärde sig vilka växter som hade en stimulerande verkan eller vilka som var speciellt läkande.
I Sverige startades odling av örter och nyttoväxter när de första klostren bildades. Munkarna förde med sig kryddväxter från medelhavsområdet. Sverige kunde exportera endast en växt, den norrländska Kvannen, som är oerhört C-vitaminrik. Det var en växt som björnen uppsökte när den vaknat ur vinterdvalan.

Från 1600 – 1800-talet har örterna spelat stor roll hos befolkningen. Kloka gummor och andra häxmakerskor fick ofta plikta med livet för sina kunskaper om örter. Otaliga är också de legender och berättelser som är förknippade med örter. Magin spelade en stor roll på den tiden.

På 1900-talet utkom många böcker om örter. Eftersom samhällsekonomin hade blivit bättre kunde de som hade möjlighet odla i egen täppa. Man upptäckte att örterna var lättodlade och nyttiga, men också vackraför ögat. Samtidigt började örtagårdar att anläggas i hela Sverige. Dessa örtagårdar är idag åskådningsträdgårdar där man kan lära om örterna och deras användning. Dock finns ingen gemensam mall för hur en örtagård skall anläggas. Odlingsområde och klimat avgör sortimentet.

I Söderköping har man valt att förutom örterna odla gammaldags prydnadsväxter, stenpartiblommor och rosor.

Comments are closed.